Två veckor
Idag fyller lillan två veckor. Jag kan inte fatta att tiden gått så fort. Fast ändå på något sätt känns det som att hon funnits här mycket längre. Jag kan inte tänka mig livet utan henne och jag vill ha henne hos mig 24 timmar om dygnet, vilket jag också har =)
Idag va vi hos familjerätten för att erkänna Mange som pappan rent juridiskt. Vi passade också på att skriva under så att vi får gemensam vårdnad på pappret. Så nu när han blivit vårdnadshavare kan hon få hans efternamn och pappren med hennes namn kommer gå igenom. Så nu är hon inte flicka Gustafsson längre, utan Klara Camilla Minna Bäkmark =)
Minna i sin fina dress från KappAhl idag.
Duktig tjej
Hon är inte speciellt skrikig av sig, utan skriker bara när hon är hungrig och när hon vill ha lite uppmärksamhet. Hon är extremt mysig av sig och vill gärna ligga nära, vilket är både bra och dåligt. Det är verkligen hur mysigt som helst att ha henne hos sig och krama och pussa henne, men hon sover väldigt gärna på bröstet på nätterna vilket vi måste börja vänja henne av vid innan hon vägrar sova någon annan stans.
Just nu ligger lilla prinsessan här brevid mig i sin babysitter och tittar sig omkring =)
Minna
Jag vet om att det va länge sen jag skrev nu, men de flesta av er vet ju redan om att vi har fått en liten Minna och har varit ganska så upptagna. För er andra så kan jag ju då berätta att det blev igångsättning på torsdagen eftersom jag hade havandeskapsförgiftning och de ansåg att det va så pass allvarligt att hon behövde komma ut.
Själva förlossningen gick faktiskt väldigt smidigt och tog 12 timmar allt som allt, 6 utav dem var utan värkar så vi va uppe och gick mycket och de sista 6 var fulla med värkar och det va i princip då allt hände. Jag kan skriva ett inlägg senare med en mer detaljerad beskrivning utav förlossningen =)
Efter förlossningen utvecklades i alla fall havandeskapsförgiftningen till eklampsi, som är ett ganska så ovanligt och väldigt allvarligt tillstånd. Jag fick krampanfall och fick ligga på intensiven med syrgasmask och massa olika dropp och sånt. Så i en vecka fick jag ligga kvar på sjukhuset för behandling, och även fast att jag är hemma nu är jag inte helt botad. Jag går på medicin och ska gå till en läkare ofta för att övervaka så att det inte blir värre och förhoppningsvis snart försvinner.
Nu är vi i alla fall som sagt hemma och har äntligen börjat vårt nya liv som tre. De senaste dagarna har bestått av en massa besök från olika släktingar och även en sväng in till stan igår för att gå på tall ship races.
